Att investera i relationer
lönar sig

– Ett samhälle just befriat från diktatur.
39 olika fack på fabriken. Vinflaskor i personalmatsalen. Det var annorlunda och det gjorde ett starkt intryck.

Med dessa minnesglimtar från det sena 70-talets Portugal beskriver Sune Ekbåge, NIFs ordförande 1994-1995, ett av sina första fackliga möten utanför det egna landets gränser.

Kulturkunskap behövs

Som facklig representant i styrelsen för en koncern med företag i flera länder blev det fler internationella kontakter med åren. Kontakter som inte alltid var så enkla att hantera.

– När vi ville börja samarbeta med ett tyskt förbund, råkade jag vända mig till en tjänsteman på fel nivå. Efter det var relationen med tyskarna knackig i flera år. Jag hade inte förstått hierarkins betydelse i tyska organisationer.

Kulturkunskap är viktigt i det fackliga arbetet, konstaterar Sune Ekbåge.

Skapa tillit

Också när Sune Ekbåge pratar om nordiskt federationsarbete betonar han det sociala samspelet. Att lära känna varandra, få en gemensam grund att stå på.

– Det är det som avgör om man klarar av att ta rationella beslut, när det hettar till.

För att skapa hållfasta relationer krävs täta kontakter och samarbete. Det krävs att man bråkat en del. Även några glas vin på kvällen eller en bastu ihop är investeringar i relationen. Ett sätt att komma varandra närmare.

– Ska man låta sig företrädas av någon annan, då krävs tillit. Annars blir mandaten så bundna att det inte finns utrymme för utveckling.

Stöd över gränserna

Tilliten har också varit betydelsefull för beslut om stöd vid konflikt. Sune Ekbåge nämner Svenska Pappers sympatiblockad vid finska Paperiliittos konflikt 2005.

– Vi kände att vi kunde lita på informationen från Paperiliitto, när vi tog vårt beslut om sympatiblockad. Det är viktigt. Vi får ju inte riskera det egna förbundets trovärdighet.

I en globaliserad ekonomi blir det allt mer nödvändigt att fackförbunden kan ge varandra stöd över gränserna. Tilliten måste därför byggas upp också gentemot förbund utanför Norden.

– Att skapa relationer är arbetskrävande. Det gäller därför att vara strategisk och prioritera kontakterna med förbund i länder där den egna branschen etablerar sig. Där behovet av samarbete framöver blir störst.

Internationella poster

Genom den nordiska samverkan har inte minst de mindre förbunden fått ett bra inflytande internationellt, utöver vad deras numerär motiverat.

– Samtidigt har en förutsättning varit att vi släppt till hög kompetens i det internationella arbetet, att vi tagit ansvar och engagerat oss.

Ännu en framgångsfaktor är den höga organisationsgraden i Norden.

– Det har gett vårt sätt att arbeta en kvalitetsstämpel.

Branschintresset

I det nordiska samarbetet ingår både branschförbund och förbund som spänner över många sektorer. Behoven har därför kunnat dra åt lite olika håll.

– På pappersområdet har vi löst det genom en egen grupp som träffas några gånger om året för att diskutera branschfrågor.

I federationen NIF fanns en plattform för branscharbetet genom indelningen i sektioner: papper, kemi och beklädnad. Inom efterträdaren IN arbetar man istället branschövergripande på olika sakområden.

– Vi som kom från papperssidan var tveksamma, men köpte det. Vi har ju kvar den nordiska pappersgruppen för branschfrågorna.

Tjänstemännen vidgade perspektiven

Det nordiska samarbetet har stärkts med åren. Det har skett genom federationsfusioner, men också genom samverkan med tjänstemannaförbunden. En viss tveksamhet fanns inledningsvis, men Sune Ekbåges uppfattning är klar.

– Att tjänstemännen kom med stärkte oss. Vi fick in ny kompetens och nya infallsvinklar. Det vidgade perspektivet.

Den nordiska federationen företräds nu också av tjänstemannaförbund. Utvecklingen går vidare, gränser och synsätt förskjuts.

Partskontakter på olika nivåer

Några relationer till arbetsgivarna på nordisk nivå har man inte haft, men på europeisk nivå börjar arbetsgivarna bli mer aktiva. Mycket kopplat till EU.

– På kemisidan har vi förhandlat om direktiv och på papperssidan förs samtal om att starta en social dialog.

Här har framförallt de finska, svenska och tyska arbetsgivarna gått i bräschen, medan fransmännen varit mer skeptiska.

– Också vi på den fackliga sidan har drivit på. Vi har menat att både arbetsgivarnas och vår röst blir starkare om vi agerar gemensamt.

Vi måste hålla ihop

Viktigast framöver är att försvara kollektivavtalet och den nordiska modellen, inte minst när det kommer in arbetskraft från andra länder, konstaterar Sune Ekbåge. Det är inte möjligt att byta system på överskådlig tid.

– Det gäller att få våra kamrater i Europa att acceptera vår modell. Det kräver att vi samarbetar, det får inte bli någon spricka i vårt agerande.

Och så är Sune Ekbåge tillbaka vid relationerna. Kontakter, samarbete, samvaro – för att skapa tillit. För att klara att hålla ihop.

Fakta om Sune Ekbåge

Ordförande i Svenska Pappers 1991-2006
Ordförande i NIF 1994-1995
Ledamot i ICEMs presidium 1999-2006
Ordförande för ICEM-kooperativet 1999-2006

Tillbaka till "Så minns jag det. Ordföranden från förr berättar"