Vi ska inte bjuda under varann

– Vi måste koordinera tariffpolitiken inom Europa. Samordna oss med de tongivande aktörerna, inte minst IG Metall. Vi ska inte konkurrera med våra löner.

Engagemanget går inte att missta sig på, när Kjell Bjørndalen, Nordiska Metalls sista ordförande och IN:s första, pratar lönepolitik. Han drar snabbt paralleller till 1900-talets början då facket drev igenom rikstäckande avtal för att motverka snedvriden konkurrens mellan företagen.

Men att samordna sig är inte alltid lätt.

– Andra länder har inte haft samma syn på vikten av att också utveckla företagen, skapa utrymme för investeringar. Och inom Norden har vi haft lite olika prioriteringar, mellan t ex semester, pension, arbetstid….

På väg mot lönepolitisk samsyn

Nationella skillnader kommer att finnas också framöver, konstaterar Kjell Bjørndalen. Det viktiga är att värdet på uppgörelserna blir någorlunda lika så att konkurrensen inte snedvrids.

– Vi har ändå lyckats komma fram till en lönepolitisk samsyn i Europa i många frågor. Ett exempel är EMFs gemensamma förhandlingskrav på kompetensområdet, som förbunden nu driver i sina avtalsrörelser.

Utvecklingen stannar inte där. Kjell Bjørndalen framför sig en lönebildning som internationaliseras än mer.

– Vi får nog se tarifförhandlingar på europanivå. Kanske blir de europeiska företagsråden ingångsbiljetten? Men det gäller att inte de övernationella avtalen underminerar de nationella.

Samgående kräver fingertoppskänsla

När koordinering och samverkan identifieras som framgångsfaktorer, blir utveckling av organisationsstrukturerna av strategisk betydelse.

– Den nordiska rösten blev starkare när tjänstemännen kom med, konstaterar Kjell Bjørndalen. Och då Nordiska Metall och NIF slogs ihop. Nu representerar vi mer än 1 miljon anställda och större delen av industrin; gruv, metall, kemi, pappers, textil….

Att en stor organisation har mer att säga till om än en liten påverkar också synen på det globala arbetet.

– De nordiska förbunden är drivande om att slå ihop våra internationaler, IMF, ICEM och ITGLWF. Självklart finns risk att särintressen kommer i skymundan – samtidigt får vi en helt annan styrka.

Samgående kräver fingertoppskänsla. Det är Kjell Bjørndalen den förste att skriva under på.

– Alla måste känna att de har något att vinna och det måste genomföras på ett bra sätt. Annars blir det inte fler fusioner.

Ta ansvar för besluten

Den fackliga styrkan beror inte bara på storleken, utan också på hur man jobbar.

– I början av 90-talet insåg vi att det var för lite struktur i Nordiska Metalls arbete, tillfälligheter fick styra för mycket. Medlemspengarna kunde användas bättre.

Beslut togs att fokusera på fyra områden: tariff-/lönepolitik, arbetsmiljö, näringspolitik och utbildning. En prioritering som till stora delar håller än idag, inom ramen för IN. Men det finns mer att göra…

– Vi måste bli bättre på att ta ansvar för våra beslut. Det vi beslutar på nordisk, europeisk eller internationell nivå, måste bli mer förpliktigande. Vi måste driva det också på hemmaplan.

Likheter men också skillnader

Samarbetet har underlättats av att de nordiska länderna har liknande syn i många frågor.

– Det är inte mycket som skiljer oss åt, syns jag. Möjligen på det facklig-politiska området. När jag tyckte att vi skulle samarbeta mer med socialdemokraterna bromsade Metallis ordförande. ”Vi är lite olika i Norden”, sade han.

Också när det gäller inkomstpolitiken finns skillnader. Norge och Finland har haft inkomstpolitiska uppgörelser, något Sverige varit skeptisk till. Sedan är det EU, där Norge och Island inte är med.

– För oss i Norge har det nordiska samarbetet varit ett sätt att inte hamna utanför.

Olikheter finns inte bara mellan länderna, utan också mellan förbund.

– Tjänstemännen har en mer individuell syn på fackliga frågor än arbetarförbunden, och mer individbaserade avtal. Kanske särskilt här i Norge.

Att detta inte behöver vara ett hinder visar förhandlingssamarbetet mellan svenska arbetar- och tjänstemannaförbund inom industrin, konstaterar Kjell Bjørndalen.

– Det har imponerat på mig.

Inte skönhetstävlingar

Som viktig framtidsfråga för samarbetet över gränserna pekar Kjell Bjørndalen på strukturomvandlingarna i industrin, och exemplifierar med arbetsgivarnas ”skönhetstävling” mellan Saab i Trollhättan och Opel i Rüsselsheim.

– Vi måste samarbeta när sådant här händer, inte bjuda under varandra. Här har EMF en viktig roll. För det kommer inte att stanna med bilindustrin.

Också att industrin får tillgång till energi ser han som avgörande för framtiden. Det handlar om jobben. Han poängterar slutligen vikten av att fortsätta utveckla facket, inte minst internationalerna.

– Gårdagens lösningar fungerar inte idag. Inget får cementeras, vi måste anpassa oss efter tidens behov.

Fakta om Kjell Bjørndalen

Ordförande i Nordiska Metall 2004-2005
Ordförande i IN 2006-2007
Ordförande i norska Fellesforbundet 1991-2007
Nordisk ledamot i IMFs styrelse 2004-2007
Ledamot av IMFs Finanskommitté 2004-2007
Ordförande i IMFs varvskommitté 2000-2004

Tillbaka till "Så minns jag det. Ordföranden från förr berättar"